- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
312

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Hängivelse till ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

Till slut nådde de Fjärhanabergets kam. Vid yttersta
stupet mot väster låg ett stort block. Under det var en
stake inkilad som om någon haft för avsikt att välta
blocket utför branten. Kagge tog ett tag i den när han
hämtat andan efter bergbestigningen, men Livia ryckte
honom i rocken.

— Om du rullar ner den, så täpper du till den stora
kallkällan, sade hon. Kom nu. Hon visade honom
sicksackvägen som ledde neråt, och de hade inte hunnit långt,
förrän Kagge märkte, att denna sidan av berget var full
av liv. Det ena tjäderparet efter det andra flög upp och
trastarna spelade i furorna. En vessla som blivit
överraskad med en mus i munnen stod orörlig, alltför girig att
släppa sitt byte som hon inte orkade släpa med sig.

— Hon liknar Bogen, sade Livia, och berättade att han
gömt sina pengar så väl att de troligen aldrig skulle hitta
dem. Men vänta du, sade hon medsamma, när jag ser
vess-lan här vid stenröset, så kommer det för mig att jag ska
leta efter Bogens pengar i det röset, där han jagade upp
farmor samma dag han blev bistungen!

När de kom ner vid Älgamossen som var genomkorsad
av älgspår och vandrade längs dess kant bort mot
kallkällan, fick Kagge se att den stora stenen som han så
tanklöst velat rulla ner, låg på en utskjutande kant,
bildad av sammanflätade rötter. Han var riktigt rädd när
han gick under stupet och fyllde sin flaska med vatten.

— Livia, sa han, gå inte dit och tvätta dig, tänk om
rötterna ger sig och stenen brakar ner! Det gör inget att
du är svart, det passar dig. Här får du en smörgås. Ifall
nu de underjordiska äter sån överjordisk mat, vad?

Medan Livia åt sin smörgås och drack saft ur buteljen,
berättade hon hur det var där nere bland de underjor-

312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free