- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
313

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Hängivelse till ljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

diske. En fick gå där under ett svart grenverk och bo vid
en mörk flod. Ibland kunde det dugga ner en svart dagg
från ovanjorden, men när det var klart solsken där uppe,
då skulle alla lufthål i jorden släppa ner ett svagt ljus.
— Har du betänkt, Kagge, att när det är torrt på
jorden och de små rötterna sträcker sig och vrider sig
efter grundvattnet, då måste en underjordisk försöka att
vattna uppåt ur de mörka sjöarna där nere? Och alltid
skulle man höra de många små djurens arbete i jorden,
och ibland regnet och blåsten och åskan ovanifrån.

— Hur kan det vara att du vet så bra besked om allting
där nere, Livia?

— Å, det är väl inte förste gång jag har varit och dratt
upp rötter. Farfar och jag brukade prata så där när jag
var liten.

— Jag tror inte jag vill sitta här längre, sade han, jag
är rädd du kryper ner i underjorden, och det vill jag inte.

De gick vidare norr ut mot ödetomten där Katrinas
stuga stått.

— Här har en gammal räv gått fram, sade hon, känner
du inte hans vittring.

— Nej, sade han och skakade på huvudet, men jag
tycker jag hört hundskall en stund. Undras om det kan
vara vår stövare.

— Det är inte er stövare längre, den har själv flyttat
till oss, sade Livia. Hön måtte ha sletet sig och är ute och
letar efter mig. Hon visslade ett par gånger, skallet kom
närmare. Därpå hörde de ett djur vissla tätt intill och ett
lätt prassel i hasselbuskarna. Livia tecknade åt Kagge att
böja sig ner och titta. De satt orörliga bredvid varandra
och betraktade en igelkottmamma som höll på att lära
sin unge hur man bär sig åt då hund är i närheten. Ungen

3r3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free