Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Vagn 56, plats 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Men så sade en okänd röst: "det är Aneholm som
ringer!"
Roda sva]de ett tag och sade: var så god.
— Vi har aldrig träffats förr, sade rösten. Och det är
då för tokigt.
— Förlåt, men vem är det som talar?
— Ulla Stiernborg.
— Jaså, sade Roda och hörde själv hur konstig hon lät
i rösten, alldeles som om hon varit förvånad över att
människan från sjuttonhundratalet kunde ringa upp.
— Alexanders fru. Fröken kanske inte vet att jag heter
Ulla.
— Jo visst, och jag heter Roda, goddag — Ulla, jag blev
bara så förvånad.
— Ja, då blir väl Roda ännu mer förvånad när jag är
så djärv och ber Roda komma hit!
— Skulle ]ag komma till Aneholm? Vad står då på?
— Ingenting står på, men det vore så rysligt roligt,
tycker Alex och jag.
— Till någon särskild dag?
— Helst i morgon dag om det kunde gå an! Säg?
Rösten förrådde all den ångest och enträgenhet som fru
Stiernborg för telefonistens i Smalsjö skull inte vågade
uttrycka i ord.
— Det kunde väl gå an, sade Roda eftersinnande. Om
jag kan få en sovplats till i kväll.
— O, vad jag är glad! Välkommen och tusen tack. Alex
möter säkert själv vid morgontåget.
Ulla Stiernborg trodde knappt sina öron. Så enkelt var
det i själva verket. Alex hade nyss kommit in till henne
och skrämt henne från vettet med att nu hade
sömmerskan Alma Värdig hotat med att genast gå till barna-
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
