Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Vagn 56, plats 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Roda var i alla fall utan tvivel en gammal flicka. Han
läste erfarenhet, behärskning, självförtroende och
trötthet i ett ansikte från vilket varje spår av ungdomens
mjukhet hade flytt. Han kände en viss respekt för henne
och anade inte att hon hade lämnat sitt självförtroende
kvar i vagn nr j6, plats 22.
Roda hade väntat att Sandro skulle ha lagt ut på bredden
och förvärvat en pondus som morfar Alexander. Men han
hade i stället torkat ihop och såg bekymrad ut. Hennes
misstanke att hon blivit nerbjuden för att skriva på ett
papper steg till visshet.
Då de tillsamman gick bort mot Aneholms ekipage,
tittade folk nyfiket på dem och spände öronen, vilket
tydligt besvärade honom. Han började med låg röst tala
om faster Sandra, men Roda höjde handen, så att han
måste tiga mitt i en mening.
— Du ser att här har förändrats en hel del, sade han
då med ljudlig röst.
— Den vackra björkdungen är borta. . .
— Ja utvecklingen går fram över idyllen, sade han och
höjde rösten ytterligare. Tänk dig bara, här i samhället
lever 800 personer som har sin bärgning på de krillska
företagen. De dricker Aneholms mjölk och lägger sina
skatter i vår kommun.
— Alldeles som morfar hoppades, svarade hon till
förmån för fru Krill och hela perrongen.
När de kommit upp i trillan, frågade han genast: är det
sant att min fru inte nämnde ett ord om anledningen till
att hon bad dig komma? Och ändå kom du! Säg Roda,
nu när vi är ensamma, hade faster det svårt? Talade hon
någon gång om Aneholm?
— Ja Sandro, hon hade det svårt och hon talade någon
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
