Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
rierna nu. Hon tänkte aldrig på Kagge som om han hört
till den släkten, han var inte lik herrskapet varken till
sätt eller sinne. Farfar hade varit så otroligt stolt över
sitt påhitt att pojken som väntades skulle döpas till Adel
för att erinra godsägaren om att Jöns Värdigs
sondotter-son minsann var adel värdig. Annars hade hon hellre velat
döpa barnet efter sin egen far om det blev en pojke. När
hon hörde fröken och farfar prata så ivrigt om den
förbrytelse som Johan Stiernborg fallit offer för utan att
mörderskan blivit straffad, tänkte hon på dessa som haft
ihjäl hennes egen far. Den ene av dem levde, var ansedd
och fri.
Hon tyckte inte heller om att fröken Roda de sista
dagarna såg på henne så envetet som om det varit något
besynnerligt med henne. Hon undrade varför inte fröken
kunde hålla sig lugn utan måste sätta sig och resa sig,
tända en cigarrett och släcka den, rita en blomma, skriva
ner några ord, ta upp Aftonbladets halvveckoupplaga och
lägga den från sig, bläddra i Arndt och strax slå ihop den.
Hon tyckte att det var fullkomligt tokigt när fröken
Pendrich försökte trösta farmor Rina i hennes oro över
vad de skapade tingen skulle ta sig för genom att säga att
bara vi människor lär oss att komma överens inbördes, så
reder det sig med de skapade tingen. Den som bor i staden
den visste nog ingenting om de skapade tingen och deras
makt, hade hon så när sagt, men åtrade sig och teg. Det
var allt bäst att fröken reste tillbaka till staden, där folk
torde vara likadana allesamman. Där var det väl fler än
hon som inte kunde bärga sig utan att röka och som inte
visste att tackorna lammar i mars eller att man plöjer om
hösten och sår havren på ploget om våren. Livia kunde
inte komma ifrån sin förundran över att en människa,
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
