- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
364

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

som kommit rotstocken att skicka upp denna blomma.
Ibland talade han om hennes föräldrar, och om hur ledsen
han var att hon inte blivit gift till en gårafjärding, i nästa
ögonblick tillhörde hon en helt annan släktföljd och visste
lika litet som en skogsfru om sina föregångare. När inte
prostinnan syntes till, tog han upp en annan tråd för att
hålla samtalet i gång. Han frågade om hon varit vid den
där källan bortom Fjärhanaberget och om hon kände till
Katrina på Älgamossen . .. Roda glömde alldeles bort
tiden och blev mycket generad, när prostinnan kom in
för att fråga om hon ville äta en liten söndagsmiddag
med dem.

— Nej tack, det kunde hon inte, man väntade henne
på Aneholm. De var naturligtvis undersamma där hur det
gått med hennes ärende.. . Det var prostens fel att hon
fördröjt sig så länge, han hade haft så mycket intressant
att berätta. Aneholmsbarnen hade aldrig fått höra
någonting i den stilen, ty deras morfar var emot det.

— Jag får säga att prostinnan med Livias hjälp tillförde
Smalsjö en utmärkt predikant och fascinerande
folklivsskildrare, sade hon som avskedskomplimang.

— Ja inte sant, svarade prostinnan ivrigt. Vad det är
roligt när någon märker det!

Farfar Värdig var alldeles besegrad av fröken Roda som
gav honom så dyrt fint snus och Rina så dyrt gott kaffe
och höll till godo med deras sällskap dag efter dag.
Farmor Rina hon tyckte ju att Roda var obevandrad i Arndt,
i de skapade tingens hemligheter och människans uppgift
på jorden, men hon var glad att farfar fått någon att
berätta sina gamla historier för.

Livia sade ingenting, när de berömde sin trägna gäst.
Hon hade inte lust att höra om de stiernborgska histo-

364

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free