- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
368

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI - Skogsfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

berättade att Bogen på dödsbädden bekant att han
vittnat falskt. Hon ville nu be fröken tala vid Oscar Fredrik,
han som redan kommit så långt i lärdomen. Hon var så
ivrig att hon inte märkte att hon kom ända fram till
herrgården.

Men Ulla Stiernborg hade sett dem båda uppe i allén.

— Tilda, snälla Tilda, ropade hon, jag skulle göra
vattenbakelser åt fröken Pendrich, men de ser ut som dränkta
katter!

Roda vågade inte se på Tilda, men hon förflyttade sig
genast från sina bittra minnen till fru Stiernborgs
bekymmer, som inte tycktes överraska henne.

— Frun kan ju inte göra vattenbakelser, det vet frun.

— Ja, det vet jag, men jag tänkte ändå försöka, för
fröken Pendrich tycker så mycket om petisju.

— Då ska hon väl få det, sade Tilda. Vi får göra en ny
sats.

Så gick det till när Tilda återvände till Aneholm efter
en strejk som varat i sex veckor. Nu när uppgörelsen var
träffad, så var det henne inte precis emot, ty hurdan
frun och godsägaren än var, så passade det henne bättre
att arbeta på gården än hos fru Krill i Smalsjö.

Så länge Roda stod under inflytande av Tildas berättelse
hade hon trott varje ord därav. Det betydde för henne en
hel del att farfar delade Tildas åsikt och att Livia visste
vilka som mördat fadern och känt igen dem.

Men så hände det sig att hon fick samma sovplats på
uppvägen som hon haft på nervägen. I vagn 5 6, plats 22
hittade hon sitt självförtroende och satte det på sig igen.
Det var illa medfaret, men hon hoppades att ingen skulle
märka det, när hon kom hem igen.

Hennes vänner gjorde det inte heller, men de frågade

368

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free