Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Adel till Lunnagärde som sommardräng så fort han slutat
skolan, hade hon lovat.
Endast en gång men sen aldrig mer hade Kagge bett
Livia borsta hans skor. Nu kom han ut i köket i full
agronomutstyrsel med en stövel trädd över ena handen
och skoborsten i den andra.
Hans barnansikte med den höga, lätt rakitiska pannan
under det krusiga håret var märkt av sol och vind. Det
hade fått en viss karaktär genom hans medvetenhet om
en yrkeskunnighet som övergick alla andras i häradet.
Endast någon gång kunde han se ut som om han drömde
om juverinflammation om nätterna.
I dag var han på ett strålande humör och tackade Livia
med sitt oemotståndliga leende för att hon kommit ner
en halvtimme tidigare än vanligt, fast hon ogillade stora
tjurar.
— Vet du vad, svarade hon lite kort, det gör mig rakt
detsamma vad du köper för tjur, för jag leder ändå inte
mina kor till den.
Kagge mulnade då hon vidrörde detta ömtåliga ämne,
och när han slagit huvudet av sitt ägg, gav han henne
det tillbaka.
— Det här är för hårdkokt, sade han, det var verkligen
första gången.
— Sista också, sade Livia. Jag tänker inte koka ägg åt
dig mer.
— Om du inte tålte den lilla anmärkningen så tar jag
tillbaks den.
— Det behöver du inte, ägget hade kokt för länge. Men
det är lika så gott att jag säger som det är. Jag kommer
inte hit igen efter påsk!
— Men Livia! Om du flyttar måste vi sälja gården!
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
