- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
392

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

— Nej gör inte det, för då tror han att jag alltid är så
där uppstudsig.

— Men det är ju det som är så trevligt med dig, Livia.
Och du hade alldeles rätt om mina föreläsningar. Det
var gammal skåpmat som jag ogillade och försökte att
stuva om.

— Ja visst hade jag rätt, sade Livia. Men jag skulle inte
varit så näsvis, när jag såg att Roda hade det svårt. Här
står: "drömmen om påskäggen". Jag minns att de var
femti stycken, det ena i det andra och när Roda öppnat
det sista, låg där något i det, som var så försmädligt att
Roda inte kunde tala om för mig vad det var.

— Men det kan jag lugnt göra nu, sade Roda och
bläddrade i boken. Det var en liten tunn skrivmaskinsremsa
och på den stod, vänta ett ögonblick, här är det: "de tio
rader som innehålla sanningen om människans uppgift på
jorden är alltför välkända för att behöva citeras här". Så
elak som man är mot sig själv i drömmen kan ingen annan
människa vara.

Livias blick for över de två stora bokhyllorna som hon
aldrig fick damma, därför att hon inte kunde floa upp
böckerna i rätt ordning.

— Roda kunde talt om vad Roda hölls och letade efter,
så skulle jag ha sagt att det inte var tvunget att det skulle
bli Koda som hittar den sanningen. Vad skrattar Roda
nu åt?

— Jag skrattar åt att du kan vara nära nog lika elak
mot mig som jag själv i drömmen, svarade Roda.

— Att jag inte kan lägga bort att vara näsvis! Livia
stod ett ögonblick obeslutsam.

— Det blir allt skönt för Roda, när jag ger mig
härifrån, sade hon sen.

392

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free