- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
394

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Uppbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

under en skugga då. Lunnagärdesyskonen var snåla och
illa klädda, men de hade råd att hålla sig med en
naturpark, lika skön som den vilken varit Aneholms prydnad
innan ängarna lades ut till skog och betesvall.

En fästig gick mellan fulländade exemplar av gamla
tiders nyttoträd: oxel, bok, ek, lind och hassel. När man
hunnit upp mot gärdsgården intill skogen, slog man sig
ner under den skönt välvda kronan av en rönn med
vriden stam som Berninis kolonner i Peterskyrkan. Här
hade man utsikt över ängen som blommade i blått, gult,
vitt och rött. En väldig manskör av trastar sjöng bakom
en i skogen och luften surrade av insekter. Man blev så
ljuvligt sömnig ända tills man fick sig ett stick av någon
dumbom som föredrog blod framför honung.

Hela stället med människor och djur hade något
sömnigt över sig. Pojkarna och flickorna fick arbeta hårdare
än förr för att få detsamma uträttat. Pojkarna svettades
när de vred ihop vidjor till nya gärdsgårdar, det tog
längre tid än förr att slå ängen, och det var länge sedan
flickorna kunnat räfsa så kvickt att två hötottar flög i
luften på en gång.

Roda hade varit över en gång i vinter och bett dem
lägga till en slant på en insamling för flyktingar. Då stod
Albertina där och slet med sin gamla kärna, medan Hulda
höll på att knåda om och salta en smörklimp, bittert
klagande över att bondsmör betaltes så dåligt. Hon suckade
vid minnet av den goda tiden då det var krig, och man
fick vad man begärde för smöret och osten. — Skulle jag
skriva på mitt namn på en lista för di däre flyktingarna?
Jag som inte skrevet mitt namn på förti år! Di kunde
hållas hemma och arbeta som en annan får göra.

Livia hade inte försökt dölja att hon kasserade Kagges

394

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free