Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Dymmelonsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
Adel smålog i sömnen som om han drömde en lycklig
dröm. Det mörka håret låg i en mjuk lock över pannan,
hans ansikte var finbildat och skönt, han liknade den lille
profeten Samuel som knäböjde på en tavla över hans säng.
Livia kunde nu inte fatta att hon kunnat tänka på att
skicka honom ensam till Lunnagärde ens för en kort tid.
Gustaf och Albertina de skulle nog ha försökt skämma
bort den herrskapslika lille slarvern, men av Martin skulle
han fått höra att han vid Adels ålder hade fått stiga upp
klockan fyra och köra in hö.
Hon hade så när råkat lägga oket på sin lille kalv. På
sätt och vis var det gott att detta med mor hände
dessförinnan. Nu kunde hon göra det lätt för honom, när
hon och han skulle få gå under oket tillsamman.
Lunnagärde skulle kräva hårda dagsverken av henne innan Adel
vuxit upp och blivit stark. Men hon slapp bona golv där.
Egentligen skulle det nu varit slut med att ränna fram
och åter mellan herrgården och hemmet. Men än en gång
måste hon ge sig åstad, det hade hon lovat i går. Sen blev
hon kanske aldrig mer i tillfälle att göra frun en tjänst.
Då Livia öppnade fähusdörren slog en god värme av
friska välskötta djur emot henne. Hon stannade och
förundrade sig över hur vackert en ko sover med halsen böjd
och huvudet vilande mot bogen. Den nötbruna Vandra
med det vita ansiktet, den lockiga grå pannluggen och de
bruna ringarna kring ögonen var den första som rörde
på sig. Hon tittade förvånad och en aning ogillande på
matmor som kom före kodags. När man är äldst och
främst på stället så är man. Adel påstod att sedan hennes
kalv åkt till Danmark, hade hon blivit så förnäm att
kamraten endast av nåd fick slicka av hennes hals.
Denna kamrat var en vanlig svensk rödbrokig ko som
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
