Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
— Glöm inte kortet till mig att du tänkte komma
onsdag kväll och stiga av i Skrineberg!
— Nå, men då kan vi ju gripa attentatorn samtidigt
som fars mördare! Det skulle du ha sagt genast! Oscar lät
mer försmädlig än han avsett, men Livia tycktes inte
märka det. Hon var försjunken i djupa funderingar.
— Kan du förklara det här attentatet själv, Oscar
Fredrik?
Nej, det måste han ju medge att han ännu inte kunnat.
Alla svor sig fria. Banvakten påvisade att sliprarna var
nya och väl omstoppade och försäkrade att inga
sättningar förekom på hans sträcka. Tågsättet ska ha varit
noga översett och alla bromsar fungerade.
— Apropos bromsar, så sa lokförarn verkligen något
egendomligt. Han påstod att han såg ett mörkt föremål
i bergskärningen och därför bromsade in för Smalsjö
tidigare än han brukade. Annars hade olyckan fått en större
omfattning, sade han. Det ville han ha till protokollet,
men eftersom där inte fanns något i bergskärningen, så
föreslog jag att vi skulle skriva: "en oförklarlig instinkt
förmådde lokets förare att bromsa in".
— Det var inte en oförklarlig instinkt, sade Livia.
Fien-nes röst var så olik sig att han förvånad tittade på henne.
Hon var alldeles blek.
— Det var far som var där, sade hon.
Sjömalm hann inte mer än tänka, att detta med fadern
tagit både mor och dotter, då Adel steg in, mörk som ett
åskmoln.
— Mor kunde ha talt om för mig om olyckan, sade han
kränkt.
Ett ögonblick stod det stilla i huvudet på henne, ty
pojken hade ju varit inne medan de resonerade om mordet.
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
