Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
hör du jänta, har jag inte sagt och sagt dig att du inte får
lägga nyckeln, så att vem som helst kan komma in! Livia
Värdig var här nyss och skrämde mig . . .
— Detta är Livia igen.
— Att du bara vågar! Att du inte skäms! Ge dig iväg!
— Jag tänkte jag skulle få se på den där silverrovan ni
hade liggande på läsbordet bakom Arndt.
— Du låter bli det!
— Vad är det för farligt då?
Han andades tungt, läpparna rörde sig, men det dröjde
innan han fick fram ett ljud.
— Du vågade inte anklaga mig för att ha stulit klockan,
när din bror var med inne! Men det finns hundraden av
klockor med lok på. Den här har jag ärvt.
— Får jag titta på den då? Fars klocka den hade den
förre ägarens namn inne i locket.
— Plundra och överfall en gammal ofärdig man, som
inte kan försvara sig, gör det du!
— Om det inte är fars klocka och det finns hundra
lika dana, varför kan jag inte få se på den då?
— Ta den du! Passa på innan det kommer någon som
kan hjälpa mig!
— Jag vet att den är fars, och nog för jag ville ha den,
men nån rånare är jag inte. Säg, kunde ni ta den från
far mens han levde utan att han märkte det?
— Varför frågar du mig? Du tror ändå inte om jag
säger att jag hittade den på banan. Jag ska säga dig Livia
Värdig, jag begrep sen att jag skulle lämna igen den, men
jag vågade inte, såna djävlar som ni var. Att du står kvar
bakom mig, du gör mig tokig! Du får ta klockan bara
du går. Men det ska du veta att sekundvisarna på den
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
