- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
465

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

inte varför han ska vara så förtvivlad, sade Sjömalm
lugnande.

— Men det är inte slut med det, generaldirektören! Om
det händer en olycka, och de efterlevande inte tycker om
den rätta förklaringen till den, så finner de ut en annan.
Inte bryr de sig om då att en oskyldig blir misstänkt. Det
hjälper inte om polisförhöret klarlägger saken, man får
gå där med Kainsmärket i alla fall.

Livia tog ett plötsligt steg fram, så att hon kunde se
gubben med Kainsmärket rätt i ansiktet.

— Efter ni själv börjar tala om att vi misstänker er för
fars död, så kanske ni kan svara på en fråga i min brors
närvaro: om ni såg far sitta berusad på sin hjuling på er
sträcka, varför tog ni inte vara på han då?

— Det förstod jag väl inte förrän efteråt, att det var
så illa med honom att han inte kunde dra benen till sig,
sade gubben med en grimas av smärta.

När Livia lutade sig fram över bokstället såg hon att
det ryckte i hans händer.

— Ni sa inte så vid polisförhöret. Minns ni vad ni sa då?

— Hur ska jag komma ihåg ordagrant vad jag sa för
över trettio år sen? Hör nu herrn, generaldirektörn eller
vad ni är för högt, om ni inte har annat ärende än sitta
här och höra på hur Livia plågar en gammal sjuk stackare,
så tror jag att jag får be er låta mig vara ensam. Tack för
besöket! Jag tror nog att herrn menade väl, men mitt
hjärta, det tål inte vad som helst.

Då syskonen hunnit ett par steg utanför dörren stannade
Livia.

— Jag glömde en sak, sade hon, vänta ett tag Oscar
Fredrik.

När Tack hörde köksdörren öppnas på nytt ropade han:

30 Wägner Vinden vände bladen

465

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free