- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
482

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elin Wägner

Djuren var också så besvärliga de kunde. Ett
ingenmansland gick mellan gårdens egna kor och Värdigs
Vandra och Rosa med kalv. Vid mjölkningen daskade
Vandra oupphörligt till Livia i ansiktet med svansen,
Rosa satte ner en klöv i den fulla mjölkspannen för att
visa sitt misshag över flyttningen, sen knotade moster
över att all mjölken gått till kalven.

Men folk och fä fick annat att tänka på, då ledningen
blev färdig och lamporna tändes på onsdagskvällen. De
gamla pojkarna och flickorna blev som barn. Nu skulle
intet mörker vara mer, hela vintern skulle de hålla
julotta i lagård och boningshus.

— Du Martin, sade Gustaf, minns du att far brukte
sä: "det blir middag när mor vill och kväller när Gud
vill". Nu får en själv bestämma när det blir kväller.
Säg, nog ökar vi väl på, så att Livia får en drängalön på
åttio kronor i månaden för att hon hade oss till detta?

När Livia på torsdagsmorgonen försökte tala förstånd
med sina kor, kom Adel och skrek att godsägarn körde
upp med häst och vagn. Hennes onda aningar besannade
sig, ty han kom för att hämta henne.

— Men godsägarn, jag har verkligen flyttat!

— Bara fyra dar, Livia, bara tills begravningen är över.
För fröken Rödas skull... Vi har tagit oss vatten över
huvudet, hon och jag. Vi hade räknat på att agronomen
skulle komma hem med egen sköterska, men han kom
utan och ska passas jämnt.

Adel skulle farit till skolan nu, men han dröjde för att
höra vad mor svarade. Stackars min far, tänk att inte ha
någon som passade sig!

Livia stretade emot men godsägaren var full av
argument. Fruntimmerna som de tingat de sprang omkring

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free