Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Men hon kom ihåg hans ord när hon hörde Rödas
ängsliga röst fråga efter nyheter från Albanien.
Högt uppe från en stege där hon stod och langade ner
glas åt Roda frågade hon: Kan Kagge kommendera mig
till Aneholm om vi blir angripna söderifrån?
— Det är väl något som han önskar sig, fick Roda
fram, men hon begrep nog att Kagge haft en bestämd
anledning till att börja tala med Livia om tjänsteplikt och
anfall söderifrån.
— Är det bara jag som ser spöken, eller är det så att
ödet har kommit i rörelse? I förra veckan då jag tänkte
mig fram till möjligheten att människans
uppehållstillstånd kunde löpa ut långt före den tid som var henne
tillmätt av begynnelsen, då låg denna möjlighet i en
dimmig framtid. Nu har den ryckt närmare. Spelet är i gång:
anfall på Albanien, anfall söderifrån, evakuerade på
Aneholm, bombsäkra källare på Svinaskogen.
Människan har länge brutit mot villkoren för sitt
uppehållstillstånd. Ska konsekvenserna visa sig nu?
— Förlåt, Livia, jag hörde inte? Jo, tolv personer kan
sitta ute i hallen . ..
Rödas tankar började göra vilda slag ut mot de yttersta
möjligheterna, ut till den punkt där människan mötte
sin gräns, och där föränderligheten brast som en bubbla
vid det slutliga mötet med oföränderligheten.
— Vi dukar så att vi kan blanda statare, bönder och
herrskap ...
— Jaså Livia skakar på huvet. Det var min idé.
— Jag kunde just tro det. Jag tyckte Roda sa något
mer? Om livet på jorden. Vad är det med det?
— Jag talar högt vet du ju. Jag undrade bara för mig
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
