Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin Wägner
själv om livet skall börja knyta sin långa kedja på nytt,
ifall människan försvinner från jorden?
Hon är precis som farmor, tänkte Livia. Det var dumt
att jag sa det där om anfallet söderifrån.
De försökte båda föreställa sig jorden utan människor.
Livia tänkte på all bråte och all oro hon skulle lämna
efter sig. Roda försökte följa dem i spåren som kunnat
tro att det mänskliga medvetandet hade ett fäste utanför
jorden när vi människor försvunnit därifrån. Hon
undrade om alla de som tagit den tanken som en självklarhet
i sin mun, hade följt den ända ut, så svårt som det var.
"Och himmel skall förgås och jord, men ej hans helga,
dyra ord. Hans namn av alla tungors ljud, skall kallas
Frälsare och Gud."
När undergångens möjlighet verkligen stod inför en,
tyckte man nog att den versen glidit lite för lätt ur
pennan på Johan Olof Wallin.
von Wreech hade aldrig skrivit en psalm. Ingenting hade
glidit lätt ur pennan på honom, det märktes när man
läste hans bok. Men en säker eskort hade han haft, när
han med lilla Kristina Stiernborg vid handen nådde
tillvarons hjärtpunkt. Mitt i solen.
— Vi blir aldrig färdiga om Roda ska läsa i
psalmboken.
— Vad var det vi skulle bli färdiga med, Livia?
— Dukningen.
En stund arbetade Roda något så när regelbundet, men
när kvällen kom gick hon från det ena fönstret till det
andra och blev stående.
— Varför gör Roda så?
— Jag gör precis som många andra oroliga människor,
jag ser efter om stjärnorna finns kvar.
50 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
