- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
505

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

skruvat dän muttrarna, så skulle han gå med på att han
mördat far.

— Vad han ska bli snopen när vi bevisar det! Nu antar
vi att gubben kunnat göra det, men varför kröp han ner
till banan just den kvällen?

— Jag tror att han fick höra om brevkortet som Oscar
Fredrik skickade till Skrineberg, att han skulle stiga av
där dymmelonsdags kväll, för det var ju en stor nyhet
som kom med posten. Han har nog tänkt på det onda han
gjort lika mycket som vi, och så blev han rädd. När han
fick sina lemmars bruk, skruvade han bort muttrarna.
Sen blev det byte på mötesplats, så Kagges tåg gick vipp,
men det kunde han inte göra något åt.

— Det här ser ut att hänga ihop. Jag ska sätta i gång
din bror med det allra första. Du får försöka ta reda på
om platsvakten verkligen spred ut vad som stod på kortet.
Vilken upprättelse och vilken uppståndelse vi ska ställa
till!

— Tro det? sade Livia och reste sig. Godnatt. Roda är
snäll som bryr sig om detta.

Livia kröp in mot väggen och slöt ögonen hårt så fort
hon kommit i säng. Hon ville inte gå vidare tillbaka, men
sedan hon börjat måste hon fortsätta.

Åren gled förbi, och mycket som stod på bladen var
utplånat, men inte det ögonblick då farmor i en sista
viljeansträngning försökt att dra henne med sig ner i mörkret
och hon hade lovat komma efter så fort hon hann.

Hon gick längre tillbaka, här reste sig hennes lille kalv,
stod för sig själv, vågade ett steg in mot mors armar.

Här synade hon honom för första gången och kände
hans lilla hjärta slå. Här gick hon och väntade på honom,
det var ett sådant väsen om hans ankomst, till och med

5°5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:40:35 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vindblad/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free