Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Vinden vände bladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
fast liksom i helvetet, där man varken kommer fram eller
tillbaka, och varken kan leva eller dö.
Dödens port bakom, dödens port framför .. . Men när
far väntar där, då behöver man inte vara rädd. Man kan
gå sin väg vidare fram. För varje steg lämnar man hjärtat
längre bakom sig, men det kan inte hjälpas. Det var när
Adel varit så kränkt, som hon glömt bort lokförarns ord,
men nu var Adel inte mera kränkt och han grät inte mer
om nätterna.
När Alexander såg att det lyste under Rödas dörr,
knackade han på.
— Varför har du inte lagt dig?
— Jag skriver ett telegram till Sjömalm att han skall
komma tillbaka.
— Varför det?
— Vi har fått ett nytt uppslag om banvakten Värdigs
död och attentatet.
— Tala inte mer med mig om "fars minne", sade
Alexander.
— Jag tror att Livia är mycket nära att vinna sitt mål,
ooh den triumfen kan du väl unna henne nu. Är talet
färdigt?
— Ja, och nu har jag satt lite mod i Kagge med det, sade
han. Och jag kom för att sätta lite mod i dig också. Jag
kan säga dig att jag vet från säkraste källa att vi inte
behöver frukta anfall söderifrån. De vet vad vi har att
försvara oss med.
— Tack snälla du, sade Roda. Det var skönt.
Han såg lite misstänksamt på henne, men hon var fullt
uppriktig. Hon tyckte att det var skönt.
Hon kände ett slags lättnad över att ha kunnat hjälpa
Livia genom att leda henne in på andra tankar just nu,
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
