Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintersol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Slaka, Norrköping och Östra Skrukeby,
metropoler allesammans. Var och en på sitt
maner. Fast inte som Skeninge. Som har
minst en hel stad begraven under sina
källare och därtill ännu så länge en
utställningsrestaurang ovan jord. Dit resa små bilgossar
och bilflickor för att dansa. Och där glida
nattens skuggor. Som om de sökte efter
något. Måhända äro de skuggor efter
avdöda arkeologer som söka efter borttappade
effekter från utställningen. Man skall bärga
sådant medan det ligger ovan jord. Så
slipper man gräva. Skuggorna äro visare än
människan av kött och blod.
Så sade vintersolen och steg högre upp. Ty
den blev nyfiken på något. Det var en
rullgardin, som flög till väders. Och det var
fröken Linköping som lät den gå i höjden.
— Jaha, det stämmer precis, småpratade
solen. Hon är lika finhyllt och förtjusande
som förr. En aning fetare måhända. Kanske
beroende på julskinkan eller också lutfisken.
Man sväller av för mycket lutfisk. Men det
klär fröken Linköping att vara litet rokoko i
linjerna.
Därpå blundade solen och tittade sedan åt
ett annat håll. För anständighetens skull.
Då var kl. 10 f. m. Då stod solen över S :t
Larskyrkans sakristia. Då försvunno de
lätta molnen. Och himlen var klar och ren
som en dag i maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
