Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gref>e TelepnoCf var den mest oroliga af hela
sällskapet. Ehuru han nödgades lägga band på sina
ord, slungade han förtörnade blickar på AdinosofT,
och förbannade inom sig baronens infall att göra en
utfört, som lände till en 6å förfärlig fara. Han led
äfvcn deraf, att fröken Nathalia icke visade honom
det ringaste deltagande, under det hon icke heller
tycktes frukta för sitt eget lif. Den sköna flickan
salt emellan sina föräldrar, och blickade, insvepande
sig i sin kappa och shawl, endast, liksom de, emot
de väntade räddarne. Desse nalkades skyndsamt i
fregattens slupar. Då grefven, för att erhålla någon
tröst i sina bekymmer, sökte börja ett samtal,
svarade fröken intet och baronessan fåordigt. Hans
yttranden utgjorde derföre slutligen endast en
knölande monolog.
När den föista slupen, sim lätt flöt öfver
grundel, lade till, sträckte baronen, hans maka och hans
dotter sina armar emot den annalkande räddaren»
De igenkände nemligen officeraren, som stod
upprätt midtibland det roende manskapet och förde
befälet. «Yar lugn, min far, min mor, syster Nathalia,
och alla!« ropade han redan på afstånd. «Jag haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
