Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’802
på två timmars afBtånd belägna klostret, så att vi
stannade i Soohag öfver natten.
Följande morgon blickade vi förgäfves efter
Nilbruden, men hoppades, att den vid vår återkomst
från klostret Bkulle hunnit fram till Soohag.
Det var åter en varm dag med gröna åkrar, som
frodigare än tillförene utsträckte sig öfver en vid
slätt, der de längst bort famnades och blandades med
den gula öknen, hvaröfver ståtliga berg med
uppspringande koner Bkiftade i glimmande, milda
färgharmonier.
Vägen, som från Soohag leder till de närmaste
byarne, är bred och beskuggad af präktiga, finbladiga
accacior, hvilkas gula blombollar spredo en
honungslik doft öfver hela nejden.
Vi hade ej ridit långt, då Deir-el-Abiad reste sig
långt bort på ökensanden under klipporna, liksom
de, soldränkt och skimrande i gulhvitt. Det är en
stor, fyrkantig, fästningslik byggnad med en låg kupol
deröfver. Långa rader af små, fyrkantiga fönster
sträcka sig omkring murarnes högBta del och tagas
lätt för skottgluggar, och såsom sådana hafva de
utan tvifvel ofta fått göra tjenst. Då vi kommo
fram, möttes vi vid ingången, som till hälften är
igenmurad och färdig att vid minsta hotande fara
helt och hållet sluta sig till försvar för de kristna
invånarne, af flere koptiske prester, som jag utanför
klostret skulle hafva tagit för några mohamedanska
by-sheyker. De voro liksom munkarne i klostret vid
Abydos resliga karlar med vackra, ädla anletsdrag
och buro den egyptiska drägten med en värdighet
och obesväradt behag, som genast stucko i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
