- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
108

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svedde hans upphetsade kinder, och det var, som om
hela hans väsen, hela världen hade stannat och dött
bort för långliga tider runtomkring honom, och en
lång, tusenårig natt svepte sig kring allt....

Men så trängde sig åter på honom de ljuva,
sorglösa åren från den första barndomen med deras ljusa
glädje och outsägliga lycka, med den första, ljuva
häpnaden över livets rikedom med dess svärm av ljusa
andar, som svävade fram från varje blomma, som han
plockade, och lekte med honom på den gröna,
dimmiga ängen framför de små stugorna, som voro
omgivna av akacior och logo mot honom från stranden av en
kristallklar, ogenomtränglig sjö, där han brukade sitta
timmar i sträck och lyssna till vågornas plaskande.
Barndomsminnena viskade till honom med fläktande
vingar, som kärleksfullt strödde ljusa, glada
drömsyner kring hans lilla vagga, då hans mor lutade sig
över honom, gjorde korstecknet, kysste honom och
vaggade honom till ro med en stilla vaggvisa i långa,
sorglösa nätter.

Men plötsligt tedde sig ett väsen, som ingav
honom en barnslig förfäran och göt det första giftet av
tårar och bekymmer i hans liv. Han kände dunkelt,
hurusom en obekant gubbe höll honom i sitt våld
under alla de följande åren, och han kunde icke taga
sina skrämda ögon från honom. Den elake gubben
följde honom överallt. Han stack fram huvudet och
nickade listigt åt honom från varje busksnår, hånlog
åt honom och retade honom, förkroppsligande sig i
varje docka, förvridande sitt ansikte och gapskrattande
som en ful, elak tomte. Han uppeggade mot gossen
hans hjärtlösa skolkamrater eller tog plats bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free