- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
131

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast, vad som är inom dig. Och därför ville jag
ge dig mitt liv för din kärlek, giva dig min frihet,
ty det är ljuvt att vara slavinna under den, vilkens
hjärta man har funnit. Men mitt liv tillhör icke mig,
utan en annan, och min vilja är bunden. Tag mig
till syster! Du skall vara mig en broder. Tag mig
i ditt hjärta, när ängslan och stygg sjukdom åter
anfäktar mig! Men laga blott, att jag icke behöver
blygas för att besöka dig och sitta hos dig natten i
ända som nu! Har du hört på mig? Har du öppnat
ditt hjärta för mig? Har du riktigt fattat, vad jag
har sagt dig?...

Hon ville säga något mer, men kunde blott se på
honom, lade sin hand på hans axel och sjönk
slutligen vanmäktig mot hans bröst. Hennes stämma
kvävdes i en krampaktig, lidelsefull snyftning, bröstet
hävdes tungt, och hennes kinder glödde som
aftonrodnaden.

— Mitt liv! viskade Ordynov, vars blick
omtöcknades. — Min levnads glädje! framstötte han med
kvävd röst utan att veta, vad han sade, utan att
förstå sig själv och bävande av fruktan att en enda
vindfläkt skulle bryta förtrollningen och krossa allt,
som han nu kände och som han snarare skulle tagit
för en dröm än för en verklighet. — Jag känner och
fattar dig icke, jag minns ej längre, vad du nu har
sagt mig. Mitt förstånd är omtöcknat, det svider
inom mig, mitt hjärtas drottning!...

Här kvävdes åter hans stämma. Allt fastare och
varmare slöt hon sig till honom. Han steg upp, och
icke längre i stånd att behärska sig, föll han på knä,
vanmäktig av hänförelse. Snyftningar frambröto
krampaktigt, och som sprungen direkt ur hans hjärta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free