Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsked. Jag följde honom ut med lyktan jämte min
mor, som, trots sjukdomen, inte ville sitta kvar. Då
jag öppnade porten för honom, tog han av sig hatten
och bockade sig för mig, därpå kände han efter i
fickorna och tog fram en röd saffiansask, som han
räckte mig. Jag öppnade och såg äkta pärlor däri.
»Jag har — sade han — i en förstad en vacker flicka,
åt vilken jag ville förära dem. Men tag dem du i
stället, vackra tös, och förljuva med dem din skönhet
eller trampa dem under fötterna, men tag dem i alla
fall!» Jag tog dem, men ville icke trampa på dem —
det hade varit att visa honom för stor ära, utan bar
in asken och ställde den framför min mor utan att
säga något.
— Min mor teg en stund alldeles likblek i synen,
som om hon varit rädd att tala med mig. »Vad
betyder detta, Katia!» Jag svarade: Köpmannen hade
det med sig åt dig, mor, mer vet jag inte. Jag såg,
huru hon fällde tårar och drog efter andan. »Nej,
Katia, det är inte åt mig, inte åt mig, stygga dotter!»
Jag minns, huru hon uttalade detta i bitter ton, som
om hon med tårarna ville gråta ut hela sin själ. Jag
ville kasta mig för hennes fötter, men plötsligt fick
jag en ond ingivelse: Om det inte är åt dig, så är
det säkert åt far. Jag skall lämna dem åt honom,
när han kommer igen. Jag skall säga, att köpmän
ha varit här och lämnat sakerna kvar. Då brast hon
ut i häftig gråt: »Jag skall själv tala om, vad det är
för köpmän, som varit här och med vilka varor de
handlat. Jag skall tala om för honom, vems dotter
du är, ogudaktiga. Du är inte längre min dotter,
lömska slyna. Du är min förbannade avföda». Jag
teg och kunde inte ens gråta, det tycktes alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
