Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN.
Hufvudstommen utgöres emellertid af de sex noveller,
som öppna samlingen. Det utmärkande draget för
Wikners skriftställarskap är utan tvifvel dess starkt
subjektiva prägel. Denna möta vi äfven i de skrifter,
som äro af rent skönlitterär art, trots det att
författaren gärna förlagt händelsen till fjärran
tider och orter. Tag till exempel hans första skizz,
skildringen ur Platons lif: Filosofens morgondrömmar
(offentliggjord i »Sånger och berättelser af Nio
signaturer» 1863). Utgångspunkten till denna novell
tog han i det lilla epigram af Platon, som Wikner
äfven omtalar i Narkissossagan, då han skrifver:
»I sin ungdom såg Platon den idealistiska bilden
under gestalten af en viss Aster och åt sin känsla för
honom gaf han då luft i detta epigram, som bevarats
till våra dagar:
Upp emot stjärnorna skådar du, Aster, o vore jag
himlen, Att jag med ögon som hans jämt finge se uppå
dig!»
Men skildringen af Platons ungdomsönskan, att med
ögon som himmelens stjärnor få betrakta bilden
af den älskade idealiserade människogestalten,
som han då nämnde med Asters namn, var dock icke
blott och bart en dröm in i den grekiska forntiden;
under den grekiska kitonen gömde sig utan allt
tvifvel en uppsalastudent från 1860-talet, som
då just sysslade med klassiska studier, och den
historia han låtsade sig läsa på pergamentet hos
vännen Robert var nog till icke ringa del hämtad ur
eget lif, ur eget hjärta. Också skref Olof Eneroth
(i »Svensk Månadsskrift») redan då skizzen först
offentliggjordes:
»Man tecknar icke sådana taflor, taflor med sådana,
om äfven blott antydda, själsinteriörer, utan att
själf i någon mån hafva erfarit de själsrörelser,
hvaromkring berättelsen vänder sig. Denna teckning,
i sig själf ett litet konstverk, af en viss själens
oskuld, af enkelhet och san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
