Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 NARKISSOS-SAGAN OCH
PLATONISMEN.
platonska: oförgänglig som hon, andlig som hon,
helgjuten och harmonisk som hon. Men denna värld
var nu ej blott ett idésystem, hon var ett lefvande
helt af personer, ömsesidigt genomskådande och
älskande hvarandra. När Narkissos nu uppvaknar ur
sin dvala och af gammal vana skådar ner i källan, då
ser han sin bild omgifven af en strålande skönhets-
och sanningsvärld och gripes på nytt af en trånande
kärleksbrand. På nytt varsnar han i källans spegel
en människobild, hvars drag väl påminna om hans egna,
men dock äro en annans. Och när han då ur sitt hjärtas
innersta ropar: - oförliknelige, hvar är du? - då
träder till hans sida en människoson af ojämförlig
höghet och outsäglig kärlek, ser in i hans numera
uppåtvända anlete och säger: - »Här är jag, Narkissos,
människa; det är mig, som du omedvetet älskat, hela
denna trånfulla tid af förgångna årtusenden - statt
upp och följ mig;, dagen är kommen!»
När detta ord blifvit rätt hörsammadt och enkelt
för-stådt, då men ej förr är Platon-Narkissos vorden
en kristen. Men vi säga icke, att den är klarsynt,
som gråtit sig skumögd under årtusenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
