- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
285

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -   Tal vid de nyblifna studenternas fest den 21 maj 1885

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAL. 285


lorade renheten kan återvinnas, att den hvita färgen
kan återställas.

Men hvad jag sagt nu, det har jag redan talat om en
gång förut. Den hvita färgen kommer mig att tänka
på en annan sak. En svensk romantiker har yttrat,
att två ting äro hvita; oskuld och arsenik, med
hvilket bisarra yttrande han förmodligen menar, att
både oskulden och brottet understundom kunna framträda
under samma form och färg. Jag vill säga något härvid,
som icke är så bisarrt; två ting äro hvita, nämligen
oskulden och snön. Snön påminner oss om frost och
köld. Att din studentmössa bär denna kalla färg,
det symboliserar den tanken, att om du ämnar komma
fram till det högsta af alla mål, som ditt hopp kan
ställa för dig, då skall det troligen hända, att
du får passera sådana regioner som snöregionerna,
så kalla, som vore ditt hjärta höljdt af snö, och
så ensamma som vore du ställd i en polarregion,
där evig snö och is förjaga allt lif. Och om detta
skulle hända dig, och det önskar jag, emedan du annars
aldrig blir en verklig man, så har jag två saker att
påminna dig om. Det ’ena är, att snön understundom
af naturen bredes som ett skyddande täcke öfver
en slumrande jord. Det andra är, att de punkter på
jorden, hvilka sträcka sig högst upp mot himmelen,
äro de snötäckta fjällens spetsar. Därför, om du
äfven skulle känna det kallt kring dig, ropar jag
till dig: Uppåt, Excélsior! Du kan aldrig sträfva
för högt. Människoanden bär osynliga vingar, ämnade
icke endast att lyfta honom upp på jordens höjder,
utan äfven att bereda honom en himmel.

Men det är icke meningen, att man ständigt skall
stanna i de kalla regionerna. Vi veta, att det finnes
regioner, där oskulden icke ständigt behöfver bära
den kalla, snöhvita dräkten, utan där oskulden skimrar
i alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free