Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR SA GOD !
— TACK!
roligt. Det var som en tröst att pengar inte kunna
göra allt.
Ännu dansade man när vaktmästaren kom ned
i festsalen. Han såg fröken Löfkvist och kom
ihåg bilen. Ja visst. Klockan närmade sig den
avtalade tiden. Han hade räddat ett människoliv,
nu skulle han hjälpa fröken Löfkvist att finna
lyckan.
Han glömde överrocken och smet ut genom
bakporten i sin frack. Han fick tag i en bil borta
på torget och satte sig själv i den och åkte med
till den lilla porten, där fröken Löfkvist sagt att
den skulle hålla. Nu var han ute på äventyr.
Han log melankoliskt när han kände de rullande
gummihjulen under vagnsdynans mjuka resårer.
Här skulle de två unga strax sitta och kyssas.
Han skulle säga att han skulle ta hand om henne
för hela livet. Hela livet — ja, om inte bilen i
vinternatten krossades mot en mur eller hon
förkylde sig och fick lunginflammation. Ingenting
kan man i alla fall räkna ut. Så mycket kommer
emellan.
Vaktmästare Rundström satt kvar inne i
kupéns värme tills det slog i dörren och paret
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
