Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Undersökning af halfön Serpentine. Läger vid mynningen af Vattenfalls-floden. På sexhundra stegs afstånd från corralen. Rekognoscering företagen af Gideon Spilett och Pencroff. Deras återkomst. Alla följas åt. En öppen port. Ett upplyst fönster. I månskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom korrespondenten och han förmodat, stängd.
Matrosen kunde dock förvissa sig om, att de yttre bommarna
icke voro satta för.
Man kunde alltså deraf draga den slutsatsen, att
straffångarna nu höllo till i corralen, och att de efter
all sannolikhet hade säkert tillbommat porten, så att man
icke kunde få upp den med våld.
Gideon Spilett ocb Pencroff lyssnade.
Intet ljud hördes inifrån. Muflonerna och getterna,
hvilka utan tvifvel lågo och sofvo i sina stall, störde på
intet sätt nattens tystnad.
Då korrespondenten och matrosen ej kunde höra
något buller, frågade de hvarandra, om de skulle klättra
öfver pålverket och sedan gå vidare in i corralen —
hvilket var stridande mot Cyrus Smiths order.
Det är sant, att försöket kunde lyckas, men det
kunde också misslyckas. Men om straffångarna icke
misstänkte något, om de icke hade någon aning om den
mot dem företagna expeditionen, om slutligen i detta
ögonblick ett tillfälle erbjöd sig att öfverrumpla dem,
borde man icke begagna sig af detta tillfälle och
obetänksamt våga sig på att klättra öfver pålverket?
Korrespondenten ville det icke. Han ansåg det vara
klokare, att nybyggarna försökte allesammans på en gång
intränga i corralen. Visst var emellertid, att man kunde
komma fram ända till pålverket utan att blifva sedd, och
att corralen icke tycktes vara bevakad. Sedan man
öfvertygat sig härom, hade man intet vidare att göra än
att återvända till kärran och der öfverlägga.
Förmodligen delade Pencroff denna åsigt; ty han
gjorde ingen svårighet vid att följa korrespondenten, när
denna senare drog sig tillbaka till skogen.
Några minuter derefter var ingeniören underrättad
om, huru sakerna stodo.
— Nå väl, — sade han, efter att hafva funderat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
