Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. En enstaka klippa i Stilla hafvet. Nybyggarnas på Lincoln-ön sista tillflykt. Döden i perspektiv. Den oväntade hjelpen. Hvarför och huru den kommer. Den sista välgerningen. En ö på fasta landet. Kapten Nemos graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skugga af hopp? Nej! Hvilken var deras enda utsigt?
Att ett fartyg skulle passera inom synhåll från klippan?
Men af erfarenhet visste de väl, att fartyg aldrig besöka
denna del af Stilla hafvet. Kunde de räkna på, att
liksom genom försynens skickelse den skotska jakten skulle
komma just vid denna tid för att uppsöka Ayrton på
holmen Tabor? Detta var osannolikt, och antaget
dessutom att den kom dit, skulle jaktens befälhafvare, då
nybyggarna icke hade kunnat på holmen lemna en
skrifvelse, som omtalade den förändring, som inträffat i
Ayrtons ställning, fara sin väg och begifva sig till lägre
breddgrader, sedan han förgäfves genomsökt holmen.
Nej, de kunde ej längre hysa något hopp om att
blifva räddade, och en förfärlig död, döden gonom hunger
och törst, väntade dem på denna klippa!
Och redan lågo de utsträckta på denna klippa,
känslolösa och ej längre vetande, hvad som tilldrog sig
omkring dem. Ayrton ensam upplyfte genom en sista
ansträngning hufvudet och kastade en förtviflad blick på
det ödsliga hafvet.
Men se, på morgonen den 24 Mars sträckte Ayrton
armarna mot en punkt i fjerran, han reste sig, först på
knäna, och stod sedan upprätt, hans hand tycktes gifva
en signal.
Ett fartyg var inom synhåll från klippan! Detta
fartyg befor icke hafvet på en slump. Klippan var för
detsamma ett mål, som det närmade sig i rät linie,
ökande ångan, och de olyckliga skulle kunnat upptäcka
det redan för flera timmar sedan, om de ännu egt styrka
att observera horisonten.
— Duncan! — mumlade Ayrton och nedföll utan
rörelse.
* * *
Då Cyrus Smith och hans kamrater återfingo
medvetandet, tack vare de omsorger, som slösades på dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
