Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
107
Scartaris’ skugga skulle smeka dess rand under de sista
dagarna af Juni månad.
Man kunde i sjelfva verket betrakta denna skarpa
spets såsom nålen på en ofantlig solvisare, hvars skugga
på en bestämd dag utpekade vägen till jordens
medelpunkt.
Om nu icke solen visade sig, så fans ingen skugga
och följaktligen intet tillkännagifvande. Vi skrefvo den
25 Juni. Om himmelen förblefve molnbetäckt under sex
dagar, måste man uppskjuta observationen till ett
annat år. fc
Jag afstår från att beskrifva professor Lidenbrocks
vanmägtiga vrede. Dagen förflöt och ingen skugga
aftecknade sig på kraterns botten. Hans rörde sig icke
från sin plats, men han måste utan tvifvel frågat sig
hvad vi väntade på, i fall ban eljest frågade sig något.
Min onkel yttrade ej en enda gång ett ord till mig, och
hans blickar, som oföränderligen rigtades mot himmelen,
förlorade sig i dess gråa och töckniga färg.
Den 26 ännu på samma sätt. Ett snöblandadt regn
föll hela dagen. Hans uppreste en koja af lavastycken.
Jag fann ett visst nöje i att med blicken följa de
tusentals improviserade kaskaderna på könens sidor, hvilkas
döfvande buller ökades af hvarje sten.
Min onkel var utom sig, och det var något, som
kunnat reta en lugnare menniska än han, ty det var
verkligen att lida skeppsbrott i hamnen.
Men på stora sorger låter himmelen alltid stor glädje
följa, och den förbehöll professor Lidenbrock en
tillfredsställelse, som stod i förhållande till hans förtviflade sorg.
Den följande dagen var himmelen också mulen; men
Söndagen den 28 Juni, den tredje från slutet af
månaden, följde med månskiftet äfven ombyte af väderlek,
och solen sände floder af strålar ned i kratern. Hvarje
liten upphöjning, hvarje klippa, hvarje sten, hvarje
ojemnhet fick sin andel af dess ljusa flöde och kastade genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
