Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44 - 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET 269
Med dessa ord satte min onkel glasögonen tillrätta
på näsan och blef åter den förfärlige professorn i
mineralogi, der han stod halfnaken och med lädergördlar om
sina höfter.
En timme efter det vi lemnat olivskogen, kommo
vi till hamnen San-Vicenzo, der Hans fordrade
betalningen för sin trettionde tjenstevecka, som uppräknades
åt honom med hjertliga handtryckningar.
Om han icke delade vår helt naturliga sinnesrörelse,
så gaf han dock i detta ögonblick prof på en ovanlig
hjertlighet.
Han tryckte lätt våra händer med yttersta ändan
af sina fingrar och log.
FYRTIOFEMTE KAPITLET.
Här följer nu slutet på en berättelse, till hvilken
äfven de, som äro vana att icke förundra sig öfver
någonting, skola vägra att sätta tro. Men jag är på
förhand beredd på menniskornas klentrogenhet.
Fiskarena på Stromboli emottogo oss med all den
vänlighet skeppsbrutna kunde begära, samt skänkte oss
kläder och mat. Efter fyrtioåtta timmars väntan förde
oss en liten maltesisk slup den 2 September till Messina,
der några dagars hvila återstälde oss från alla våra
mödor.
Fredagen den 6 September gingo vi ombord på
kejserliga franska paketpostångaren Volturno, och tre dagar
senare landstego vi i Marseille med blott eri enda tanke
i hufvudet, nemligen den fördömda kompassen; denna
oförklarliga händelse upphörde icke att allvarsamt oroa
mig. Den 11 September på aftonen anlände vi till
Hamburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
