Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. I hvilket ingeniör Robur handlar som om han ville täfla om ett af de Monthyonska prisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone kan proviantera? Det skulle vara förvånande
om så icke vore förhållandet. De starkaste foglar hafva
dock alltid ett näste i någon vrå.
Hvad tänker dessutom ingeniören göra med sina
två besvärliga fångar? Ämnar han behålla dem i sitt
våld och döma dem till en evig luftsegling? Eller
ämnar han, sedan han fört dem vidare öfver Afrika,
Syd-Amerika, Australien, Indiska oceanen, Atlantiska oceanen
och Stilla oceanen, återgifva dem friheten med dessa ord:
— Nu, mina herrar, hoppas jag att ni visa er mindre
klentrogna med afseende på systemet: “tyngre än luften!“
På dessa frågor är det ännu omöjligt att svara. Det
är framtidens hemlighet. Kanske den en dag kommer
att afslöjas!
I alla händelser spanade icke fogeln Robur efter
detta näste på Afrikas norra kust. Han fann för godt
att tillbringa slutet af denna dag öfver Tunis gående
från cap Bon till cap Karthago, stundom för full
maskin, stundom sväfvande långsamt framåt allt efter som
det föll honom in. Litet senare styrde han kosan
mot det inre af landet och passerade Medjerdas
förtjusande floddal, i det han följde dess gulaktiga vatten, som
nästan döljes bakom kaktusbuskar och nerier. Hvilka
massor uppskrämde han ej af dessa små papegojor, hvilka
sitta i hundratal på telegraftrådarna och liksom tyckas
invänta telegrammen för att gripa dem i flygten och
bortföra dem under sina vingar!
Då natten föll på sväfvade Albatros öfver gränserna
till Krumiriet, och om det ännu fans någon krumirit qvar,
så underlät denne säkert icke att kasta sig framstupa
med ansigtet mot jorden och anropa Allah vid åsynen
af denna gigantiska fogel.
Följande morgon såg man under sina fötter Bona
och de behagfulla kullarna, som ligga i dess granskap;
vidare Philippeville, numera ett Algier i liten skala med
sina nya kajer med arkader, sina beundransvärda vinfält,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
