Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djuren. Den större eller mindre likhet människan i
fysiskt afseende har med dem hänvisar tydligen på,
att de och hon äro leder i en och samma
utvecklings-serie, att hon och de äro blad, som vuxit och växa
på samma Yggdrasil. Människan har till sin sinnliga
natur samma kraf som de, och hon har fördenskull
också, som de, en plats i striden för den fysiska
tillvaron. Utan mönsterbilder, utan ideal skulle hon
vara hvad de äro: hon skulle vara djur, intet annat
än djur, och antagligen det slugaste och grymmaste
af alla de arter, i hvilka djurlifvet uppenbarar sig.
Att hon är något annat och förmer beror därpå,
att hon till anlagen är idealist, medan djuren äro
realister.
För de djur, hvilka äro begåfvade med
sinnesorgan, som likna våra, uppenbarar sig en
fenomenvärld, liksom för oss, mer eller mindre liknande vår
egen. Men af den oändliga mängd företeelser i rum
och tid, som göra intryck på deras nerver liksom
på våra, intressera dem endast eller nästan endast
de, som de äro nödgade att uppmärksamma för att
tillfredsställa sina lekamliga kraf, bereda sig skydd,
försvara sitt lif. Därutöfver hafva företeelserna för
dem ringa eller ingen betydelse. Därutöfver ställa
de inga frågor och inga fordringar på världen. De
fråga icke därutöfver efter det sammanhang, som
förefinnes mellan fenomenen, efter deras
orsaksför-knippningar och växelverkningar. De betrakta icke
detta spel af bilder, färger, toner, hvilket yppar sig
för deras syn och hörsel, såsom ett helt, såsom en
värld, en kosmos; de känna ingen lust att utröna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
