Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulturen, hvilken ingen bemedlad borde få
undandraga sig, att använda en del af sina inkomster till
konstens främjande. Han ser skulden till olyckan
däri, att bildningens aristokrati och förmögenhetens
aristokrati delvis falla utanför hvarandra och göra
det allt mer och mer, emedan det ligger i
tidsförhållandena, att män med ringa andlig bildning, men
med födgeni och vinstbegär kunna göra kolossala
förmögenheter. Det är möjligt, att när de detta
gjort och fyllt sina våningar med alster af den rent
materiella lyxen, de också påkalla konstens hjälp,
för att ge en prägel af adel åt deras salonger. Men
det är icke ett af fantasien och skönhetskänslan,
utan af fåfängan skapadt behof de därmed
tillfredsställa, eller, om de fordra något mer af konsten, så
är det vanligen det rent sinnesretande de begära af
henne, och följden blir, att det är hetärtaflor och
sötsliskiga genrestycken, som skaffas genom dem till
världen af en fal och korrumperad konst och
rekommenderas af en fal och korrumperad konstkritik.
Tyvärr gör sig von Hartmann icke den mödan
att efterleta orsakerna härtill. Det, hvaröfver han
klagar är ohjälpligt, såvida det icke angripes i sina
rötter. Men rötterna till det onda äro icke att söka
i den delning han påpekat mellan bildningens och
förmögenhetens aristokratier. Ej heller tror jag, att
hans upprop till de insiktsfulle att sluta sig
tillsammans, för att genom ett opiniontryck tvinga de
rike och förmögne att offra åt konsten, skall hafva
någon verkan. Vunne uppropet anklang, så vore
ändå det rekommenderade medlet säkerligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
