Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avernsjöns grannskap, flyga de rakt upp i luften, för
att undvika de ur sjön uppstigande giftiga ångorna.
Han omtalar nu skogens skuggor och ödsliga vidd
och däldernas skymning; han låter oss till och med
veta, af hvilka trädslag urskogen består, nämligen af
stenekar, askar, almar och tallar; men detta endast
då han berättar, huru sådana träd fällas för att
däraf göra ett bål åt en af Eneas’ aflidne män, och
först när han omtalar deras fällning, talar han också
om de väldiga fjällbranter, som finnas i skogen, och
från hvilka de af yxan genomhuggna jättealmarna
med brak nedstörta. Eneas’ färd genom skogen
skulle Hamerling antagligen gjort till en tafla för sig,
hvari han för en stund släppt den berättande tråden
ur sin hand, för att gifva oss ett stycke naturlyrik
af det dystra slaget. Virgilius undviker detta och
sparar hela kraften af sin förmåga att måla med
mystiska färger till det högtidliga ögonblick, då Eneas
genom en gapande klyfta, »mellan en dunkel sjö och
dystert skymmande skogar» följer sibyllan ned till
skuggornas värld. Trots detta har Virgilius uppnått
sitt syfte att genom helintrycket af sin skildring gifva
en fantasieggande, med de berättade händelserna
harmonierande och tillika fullkomligt trogen bild af
nejderna kring Kumee. Skilnaden är endast den, att
han aldrig tillstått eller förrådt ett sådant syfte,
men vunnit det ändå, likasom sig själf och läsaren
ovetande.
En annan naturskildring förekommer i Eneidens
nionde sång som ram till berättelsen om de båda
vännerna Nisus’ och Euryalus’ död. Trojanernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
