- Project Runeberg -  Det sköna och dess lagar /
123

(1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nadens inre bereda ett mildare behag, en rikare
omväxling, en större trefnad. Då man ser det på ena
flygeln ställda lilla tornet, som icke har någon
motsvarighet å det andra, när man ser de på olika
af-stånd ställda mansardkuporna och de oregelbundet
anbragta balkongerna och fönsterutsprången,
föreställer man sig, att all denna oregelbundenhet i det
yttre skapat i det inre så många vackra skiftningar
af dagrar, halfdagrar och skuggor, så många
små-trefliga hörn för hemarbete och samspråk, så att
brottet mot symmetriens princip är mer än ersatt
därigenom, och man tycker det desto hellre som en
sådan liten byggnad ej gör samma anspråk, som det
grekiska templet, den gotiska katedralen, det
kejserliga eller kungliga palatset, att vara ett stort helt för
sig, utan snarare gör anspråk på att vara bara ett
ackord med i den natursymfoni, som det kring villan
eller landtstället utbredda landskapet skänker ögat.

Hvad de stora monumentala byggnaderna åter
vidkommer, så gripes man vid deras åsyn af en helt
annan känsla. Stora massor, som icke förete
sym-metri och fördenskull ej heller jämvikt, verka i mer
eller mindre mån förskräckande på människosinnet;
de ingifva den hor ror, som grep romaren, när
han kommit in i den vilda alpnaturen. Analyserar
man närmare denna känsla, kommer man till det
resultat, att hon står i det djupaste samband med
känslan af världsordningen, att hon är så att säga
en atavistisk fasa för det kaos, den oordning, ur
hvilken det världsdanande förnuftet frambragt en till
harmoni sträfvande och längtande värld. Ehuru jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:24:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrdsodl/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free