Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blandningen ger oss ett grått, som mer eller
mindre närmar sig svart å ena sidan, hvitt å andra.
Taga vi exempelvis den röda färgen, låter han blanda
sig med orange, och blandningen blir rödorange;
med gult, och blandningen blir orange; han låter
blanda sig med violett, och blandningen blir purpur;
med blått, och blandningen blir violett. Den röda
färgen låter således blanda sig med alla färger å
ömse sidor af honom i färgkretsen; men blandas
han med den färg, som står midt emot honom
därstädes, upphör blandningen att gifva något slags
skiftning af grundfärgerna. Den blir grå och träder
utanför de egentliga färgernas område inpå området
för ofärgade dagrar och skuggor, inpå området för
tonskalan mellan ljus och mörker, mellan hvitt och
svart. Så också orangefärgen, om han blandas med
sin motsats inom kretsen: med blått. Så också med
gult, om det blandas med sin motsats i kretsen:
med violett. De färger, som sålunda, när de blandas,
neutralisera hvarandra, kallas i optiken och i
färgteorien för komplementårfärgér, fyllnadsfärger,
ut-jämningsfärger. För orsaken till denna benämning
skall jag nu redogöra.
Jag uppskrifver de sex hufvudfärgerna i den
ordning, hvari de följa hvarandra i regnbågen och i
färgkretsen, men i två under hvarandra ställda rader.
Vi få då
rödt, orange, gult,
grönt, blått, violett,
således tre par färger af hvilka hvar och en har
Det sköna och dess lagar. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
