Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han tillägger hvad Dürer underförstått, såsom
onödigt att påpeka, emedan det borde vara
själfbe-gripligt, att konstnären är fri i valet af ämnen och
är skyldig att välja sådana, som synas vara honom
de värdigaste och bästa. Såsom väljande är
konstnären icke naturens slaf, utan en öfver henne
dömande man, som dömer i enlighet med sin egen
estetiska organisation och ser det mänskliga
väsendets ideala kraf till godo. Så uppfattade också den
grekiske tänkaren Aristoteles saken: han fordrade
icke en ren utan en renande efterbildning af naturen
genom konsten. Och i enlighet därmed handlade
den italienska renässansens ypperste målare : Rafael.
Han skref en gång till en vän, att han, för att kunna
skapa en madonna, måste ha sett många sköna
kvinnor, och minnesbilderna af dem sammanflyta då i
hans själ till en enda kvinnobild, hvars drag och
former han återgifver. I dessa Rafaels ord ligger
idealismens hela hemlighet och tillika den verkliga
idealismens förhållande till naturstudiet angifvet. Utan
att hafva studerat många af verkligheten honom gifna
exemplar, som ägde något af den skönhet han ville
gifva sin madonna, skulle han ingenting kunnat
uträtta. Att »ur djupet af sitt medvetande» upphämta
en sådan kunde icke falla honom in. Men i djupet
af hans medvetande voro estetiska lagar verksamma,
enligt hvilka han kunde välja mellan hvad han såg,
gilla somligt, förkasta annat, och enligt hvilka han
kunde sammansmälta de drag, som han utvalt, till
en enda lefvande bild, i hvilken det var fulländadt,
som i naturen endast var eftersträfvadt och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
