- Project Runeberg -  Filosofiska föreläsningar / 2. Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen hållna i Göteborg höstterminen 1877 /
185

(1900-1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Robert Höckert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gripligt, som det är alldagligt. — Härsklystnaden
liknar äregirigheten däri, att han är sin ägare mer till
plåga än glädje, på samma gång som han skapar
olust hos de behärskade, hvilkas frihetsrätt han
kränker. Den makt man är vand att utöfva, af den
njuter man icke mer; men hvarje motstånd mot
denna makt kännes smärtsamt, och härskaren
tillgriper ofta de värsta medel och gör de svåraste
uppoffringar för att öfvervinna det.

Hartmann öfvergår därefter till att betrakta den
i världen så vanliga orättrådigheten, som består
där-uti, att den själfviska människan, för att skaffa sig
en njutning eller spara sig en plåga, tillfogar en
eller flere andra individer en liknande och större
plåga. Hartmann visar nu, hvad som för öfrigt är
själfklart, att ju större orättfärdigheten är, dess större
är världens elände, dess större människosläktets
lidanden. Vore världen ursprungligen så inrättad,
att lust och olust vägde jämt, skulle dock den
mänskliga orättfärdigheten ofantligt öka tyngden i
lidandenas vågskål. Det allra mesta af världseländet har
sitt ursprung i människans ondska och — Hartmann
tillägger: i hennes oförstånd, i det hon ofta på det
bittraste pinar sin omgifning, utan att därmed åsyfta
något nöje för egen räkning. Däremot är
rättrådigheten ur stånd att öka världens lycka, ty den som
gör rätt vet, att han därmed endast gjort sin plikt,
och den som får njuta sin klara rätt, har däri intet
skäl till glädje, utom i enskilda fall, då han väntat
motsatsen, och det plågsamma i en sådan väntan är
då större än den oförmodade glädjen. Icke rättrå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfilosof/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free