Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta haf en vidsträckt ö, som heter Scandza, ur hvars sköte
vår folkstam, säger han, har som en bisvärm brutit ut och
slagit ned öfver Europa. I sin egenskap af urhemmet för
det gothiska folket och andra germanstammar har denna ö
Scandza märkbart intresse för Jordanes, så mycket mer som
han genom sin fader Vamod eller Alano-Vamut ansåg sig
härstamma från samma skandinaviska konungaslägt, från
hvilken östgothernas ryktbara konungaätt, amalerna, ledde
sina anor. På grund häraf är Jordanes så utförlig som sig
göra låter i sin beskrifning af denna ö. Han anför först
hvad grekiske och romerske författare, Claudius Ptolemæus
och Pomponius Mela, haft att berätta om henne, men
meddelar derefter också en hel del uppgifter, som aldrig förut
förekommit inom litteraturen, om icke möjligen i Cassiodorus’
tyvärr förlorade »Historia Gothorum» — uppgifter, som
antingen Jordanes sjelf eller Cassiodorus erhållit genom
nordboar, hvilka tillhörde de talrika germaniska krigareskaror,
som på deras tid befunno sig i Italien. Också påpekar
Jordanes med en tydlig känsla af öfverlägsenhet, att medan
geografen Ptolemæus ej kände mer än sju på ön Scandza
bosatta folk, så kan han, Jordanes, uppräkna vida flere.
Beklagligen äro åtskilliga af de skandinaviska folknamn han ger
oss, så förderfvade under afskrifvares händer, att det tjänar till
intet att gissa hvad de ursprungligen kunnat föreställa;
uppenbart är äfven, att Jordanes haft oklara begrepp om namnens
rätta geografiska eller politiska användning. Några äro dock lätt
igenkänliga såsom betecknande innevånare i olika landskap
i Sverige och Norge såsom Vagoth, Ostrogothæ, Finnaithæ
(Finvedsboar), Bergio, Hallin, Raumaricii, Ragnaricii, Rani.
Särskilda underrättelser ger han oss om ett skandinaviskt
folk, som han kallar dels Svehans, dels Svethidi, och
hvarmed han efter all anledning menar svearne eller svenskarne
i detta ords mer eller mindre omfattande betydelse. Dessa
uppgifter äro följande: Svehans äro jämte de på fastlandet
boende thüringarne det germaniska folk, som mer än de
andra är ryktbart för sina ypperliga hästar. Svehans äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
