Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare hört om denne germaniske forntidsheros förtäljas
äfventyr af sådant slag, att personer, som kände den
grekisk-romerska sagokretsen (romare eller Asciburgiums galliske
grannar) hade omfattat den mening, att ifrågavarande heros
ej kunde vara någon annan än den grekiske Ulysses, som
under sina vidsträckta irrfärder råkat in äfven i den
germaniska oceanen och därifrån seglat upp för Rhen. Vi hafva
vid bedömandet af denna Tacitus’ berättelse att lämna åsido
den romersk-galliska gissningen om Ulysses’ besök vid Rhen,
för att fästa oss vid sakförhållandet, hvartill denna gissning
knutit sig: att enligt en kring Asciburgium gängse germanisk
sägen en forntidsheros kommit öfver det nordliga hafvet med
en skara utvandrare och grundlagt den ifrågavarande
germaniska borgen vid Rhen, samt att hvad sånger eller sägner
hade om denna forntidsheros att förtälja var af sådan art, att
de, som kände Ulysses’ äfventyr, tyckte sig hafva giltiga skäl
att anse honom och den germaniske vandraren identiske. Nu
har den germaniska mythologien i själfva verket haft en
heros, som, för att anföra en germanisk urkunds ord, »var den
förnämste af alla färdemän» och på sina färder mötte äfventyr,
som i vissa stycken påminna om Ulysses’. Båda hafva till ex.
nedstigit i Hades, båda irrat vida för att finna sina älskade.
Om denne myth-hjälte och hans äfventyr se n:o 96—107 och
särskildt om Asciburgium n:o 107.
Det ligger utanför ämnet, som jag för närvarande
behandlar, att undersöka, om något historiskt minne kan ligga
i dessa sagor. Man har i det afseendet att iakttaga
varsamhet, emedan de historiska minnena till regeln äro kortlifvade
hos folk, som icke föra årsböcker. De historiska sånger och
sägner, som skandinaverna på 11-hundratalet bevarade från
förflutna dagar, sträckte sig ej längre tillbaka i tiden än till
medlet af 8-hundratalet, och de älsta voro redan blandade
med fantasitillsatser. Hellenernas historiska minnen från en
rent prælitterär tid voro icke äldre; romarnes ej heller.
Frågan, huruvida starkare historiskt inverkande utvandringar egt
rum från skandinaviska halfön och Danmark till Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
