Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade ristat trollsånger, med den verkan, att hon vardt
sinnesförvirrad (Rinda... quam Othinus cortice carminibus
adnotato contingens lymphanti similem reddidit). I
omedelbart sammanhang härmed berättas vidare, att gudarne höllo
en rådsförsamling, hvari påstods, att Oden befläckat sin
gudomliga ära och borde afsättas från sin konungsliga värdighet
(dii... Othinum variis majestatis detrimentis divinitatis
gloriam maculasse cernentes, collegio suo submovendum
duxerunt, Hist. 129). Bland gärningar, som hans
motståndare i denna rådsförsamling lade honom till last var, såsom
af Saxo framgår, åtminstone en, hvars följder borde drabba
honom, men för hvilken icke alla gudar borde göras
ansvarige (... ne vel ipsi, alieno crimine implicati, insontes
nocentis crimine punirentur, Hist. 129; in omnium caput unius
culpam recidere putares, Hist. 130). Följden af gudarnes
rådplägning varder hos Saxo, som i Völuspa, att Oden
fördrifves, och att en annan gudaklan än hans innehar under
någon tid väldet. Derefter varder han med de styrande
gudarnes samtycke återkallad till makten, som han då bekläder
på lysande sätt. Men en af hans första åtgärder efter
återkomsten är att från himmel och jord bannlysa den svarta
magien och fördrifva dess utöfvare (Hist. 44).
Händelsekedjan hos Saxo både börjar och slutar således
med trolldomsväsendet. Det är bakgrunden, hvarpå såväl hos
honom som i Völuspa de tilldragelser framträda, som stå i
samband med tvedrägten mellan asar och vaner. I båda
källorna hålla gudarne före tvedrägtens utbrott en rådsförsamling.
I båda är det fråga om en af Oden föröfvad gärning, för
hvilken vissa gudar icke vilja bära ansvaret. Saxo påpekar
detta med orden: ne vel ipsi, alieno crimine implicati,
insontes nocentis crimine punirentur. Völuspa påpekar det
genom att låta vanerna mot förslaget, att goðin öll skyldu
gildi eiga, uppställa den fordran, att Odens egen klan, och
den allena, skulle afráð gialda. Och då Völuspa låter Oden
plötsligt afbryta förhandlingarna och kasta sitt spjut i
tingsflocken, så lämnar oss Saxos berättelse förklaringen på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
