Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i) I Saxos berättelse förekommer en orimlighet, som
har sin förklaring deri, att det är en myth han historierat.
När Fridlevus väl kommit öfver forsen, reser han en stege
mot vallgördeln och klättrar upp på den. Hvarifrån skulle
han fått denna stege, som måste varit kolossal, eftersom
den sålunda öfverklättrade vallen säges vara præealtum? Kunde
han hafva fort den med sig på hästryggen? Eller skulle
den hafva blifvit af de belägrade själfva ställd mot vallen
som en välvillig hjälp åt fienden, som redan var i
besittning af det enda medlet att komma öfver forsen? Båda
antagandena äro lika orimliga. Saxo har måst tillgripa
användandet af en stege, emedan han icke utan att blottställa
sin berättelses »historiska» karaktär kunnat förtälja huru
mythen efter all anledning skildrat förloppet. Den häst, som
kan spränga genom vaferlågor, kan också spränga öfver den
högste vall. Sleipners förmåga i den riktningen är vitsordad
i berättelsen om huru han med Hermod i sadeln hoppar
öfver muren till Balders höga sal i underjorden (pros. edd. 178).
Asgardsvallens egenskap af oöfverstiglig är begränsad till
bärgresar och rimthursar; för en gud ridande Odens häst har
vallen ej varit ett hinder. Förmodligen har mythen också
sagt, att asarne, sedan Njord sprängt öfver vallen och
uppsökt det omtalade gömstället, återfunno inom själfva
borggördeln sin dyrbare häst, som nyss förut blifvit fiendens byte.
Och hvar skulle de annars ha återfunnit honom, om man
har att föreställa sig forsen med vaferlågorna skummande
intill foten af vallen?
Det bör slutligen tilläggas, att våra gudasagor, så långt
de räcka, icke hafva att berätta om någon annan belägring
än den som Asgard underkastades genom vanerna. Hafva
äfven andra omtalats, så kunna de dock icke hafva varit af
samma vigt som denna och fördenskull ej häller så lämpliga
att efterlämna spår i historierade eller heroiserade
mythtraditioner, ej häller kunde en historierad berättelse om en mythisk
belägring, som icke vidkommit Asgard, företett de på
Asgardsbelägringen inträffande punkter, som här blifvit framlagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
