Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekamliga varelse. Den gjorde honom recreatum vegetiori
corporis firmitate, och tack vare densamma och Odens öfver honom
sjungna galder kunde han frigöra sig från de bojor, som Loke
sedermera lade på honom. Det är också påpekadt, att denna
dryck innehållit något som kallats Leifners eller Leifins lågor.
Det är all anledning antaga, att dessa »lågor» verkat så, att
den man, som fått njuta Leifners lågors dryck, kunde med
sin andedrägt lossa de på honom lagda bojorna. Groa
(Grogalder 10) förlänar sin son Svipdag »Leifners eldar», på
det att, om fjättrar påläggas honom, dessa skola lossas från
»galdrad lem» (ek læt þer Leifnis elda fyr kveðinn legg).
Minnet af att Hadding blifvit förlänad denna förmåga möter
oss i den tyska sagan i den form, att Dieterich kunde med
sin andedrägt uppbränna de bojor, som lagts på honom (se
»Laurin»), ja, när han vredgades, flåsa eld och bringa sin
motståndares brynja i glödning. Minnet af att Hadding, genom
att på Odens tillrådan spisa ett vilddjurs — Saxo säger: ett
lejons — hjerta, vann utomordentliga krafter, fortlefver också
i den form, att när Dieterich var i nöd, sände honom Gud
»eines löwen krafft von herczenlichen zoren (»Ecken
Ausfarth»).
Saxo förtäljer, att Hadding vid ett tillfälle vardt inbjuden
att stiga ned i underjorden och skåda dess märkvärdigheter
(se n:o 47). Den hedniska underjorden med dess
lycksalighetsfält och plågoängder vardt i den kristna föreställningen
liktydig med hälvetet. Haddings underjordsfärd i förening
med mythberättelsen om att han en gång förflyttades på Odens
häst Sleipner genom rymden vardt i kristen tid ihågkommen
i den form, att han en gång på en svart demonhäst fördes
till hälvetet. Detta förklarar den förvånande upplösning, som
sagan om Dieterich får, att nämligen han, den högsinnade
och firade hjälten, varder tagen af djäfvulen. Otto af
Friesingen (l:sta hälften af 12:te århundradet) berättar, att
Theodoricus vivus equo sedens ad inferos descendit.
Kaiserchronik berättar, att »många sågo, att djäflarne togo Dieterich
och förde honom in i bärget till Vulcanus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
