Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30.
INDRAS SKYDDSLINGAR OCH STRIDSBRÖDER. a) KUTSA-EGIL.
112) Indra har en ofta omtalad vän, Kutsa, som tillhör
den klass af väsen, hvilken motsvarar de nordiske alferna,
Rigvedas angira’er och ribhu’er. Med sin hustru, som är
»den rättrådiga tänkande husfrun» (Rigv. IV, 16, 10), och
med en son, som är hans »älskling», hans »kalf» (Rigv. X,
105, 11), och med fränder och stridskamrater, som efter
honom benämnas kutsa’er (Rigv. VII, 25, 5), bor Kutsa i
»ett hus», en gård, belägen, såsom sammanhanget visar, högt
upp i Norden vid floden Rasâ, som skiljer det vediska
Jotunheim från den af gudarne beherrskade världen. Han har
demonerna-jättarne till grannar; han ligger i ständig strid
men dasyu’er och çushna’er och är Indras bundsförvandt i
kriget mot dessa. Intet tvifvel kan fördenskull vara därom,
att ändamålet med hans bosättning däruppe är att vakta
mot jättarnes angrepp. Kutsas gård är så belägen, att Indra
på sina färder till demonlandet tager in hos honom och är
hans gäst (Rigv. V, 29, 9; IV, 16, 10; VI, 26, 3). Och
åtminstone vid ett tillfälle hade Çushna och dasyu’erna bragt
Kutsa i sådant trångmål, att Indra måste på sin åskvagn
skynda i ilande hast till Kutsas gård och dess ägares
räddning (Rigv. V, 29, 9).
Då Indra hvilar ut i Kutsas hem, har han det nöjsamt.
Den »ungdomlige» »lysande» Kutsa (Rigv. I, 63, 33) är hans
älskling (I, 175, 5) och »beskänker» honom rikligen, helt visst,
hvad drycken vidkommer, med soma-madhu, ty ordet, som
uttrycker beskänkandet, uttrycker också en offerhandling (V,
29, 9). Kutsa’erna, som äro sångare på samma gång som
krigare, uppstämma hymner till Indra, böner om öfverhand
i fäjder med dasyu’erna och om »gudapåskyndad seger» (VII,
25, 5). Medan aftonen sålunda förlider vid mjöd och sång,
synes värden och hans gudomlige gäst så likna hvarandra,
att »den förståndiga husfrun» har svårt att skilja mellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0114.html
