Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ovisst förblir, om mythen gaf Harbard-Loke tid att mot
Idun, då hon var i hans våld, begå den förbrytelse,
hvaröfver han skryter. I Lokasenna 17 återkommer samma skryt.
»Tig du, Idun», säger Loke där; »du är den mäst manlystna
af alla kvinnor, allt sedan du lade dina fintvagna armar kring
din broders bane», d. v. s. kring Loke själf (se förra delen
af detta arbete, sid. 672, 673).
I hvad som redan anförts är Harbards identitet med
Loke både till skaplynne och äfventyr tillräckligt ådagalagd.
Andra i Harbardsljod framhållna drag af hans karakter böra
dock icke förbigås. I strof 20 skryter han, att han »villade
från vettet» jätten Hlebard, sedan denne skänkt honom
»hämdetenen» (om Hlebard och hämdetenen se Unders. i germ. M.
I, N:o 116). Thor anmärker därtill: »med ond hug lönade
du då goda gåfvor», hvilken anmärkning föranleder Harbard
i följande strof att rättfärdiga själfviskheten, äfven när den
är otacksam och förrädisk, som en allmän och naturlig sak.
I strof 24 säger han, att han var i Valland och där deltog
i ett krig, och han berömmer sig af att han då »retade
höfdingarne mot hvarandra, men aldrig värkade för deras
försoning». Till mythen om denna hans nidingsvärksamhet och
om detta krig återkommer jag längre ned.
Mot Thor öfverflödar hans tal af smädelser. I strof 8
låtsar han antaga, att mannen, som önskar varda färjad öfver
sundet, är en röfvare eller hästtjuf. Han anklagar i strof 26
Thor för rädsla och gifver till bevis härför en sin egen
försmädliga version af det äfventyr, som guden hade på sin
färd till Fjalar. I strof 48 påstår han, att Sif, medan Thor
är borta, har en horkarl i hemmet, och han låtsar, som om
han med denne menade någon annan än sig själf, ehuru till
regeln sådana launþing äro kända endast för de båda
deltagarne. Diktens författare bör ha räknat på, att hans läsare
skulle göra denna reflexion och bedöma Harbards ord
därefter. Man jämföre härmed stroferna 54, 58, 60, 62 i
Lokasenna. Samma anklagelser återkomma där. Loke säger
till Sif, att han tror sig känna ett hor, som hon begått, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
