Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans bön till ett hufvud af guld, som talade, när Oden
frågade, och som städse gaf visa och ädla råd. Alltsedan Oden
fick denne rådgifvare i sin närhet, hafva hans gärningar burit
märket af sann visdom.
117. De sju sofoarne. Mimers sju älste söner, de
store urtidskonstnärerna, gingo efter sin faders död till
århundradens hvila, trötte af världshändelserna, beslutne att
icke deltaga i den utbrutna striden och förvissade, att
världens bot nu låge endast i ett stundande Ragnarök. Natt
höljer borgen, där de slumra, i skymning. Dånet af
världskvarnen och Hvergelmers flöden stör icke deras sömn. I
borgen äro många salar med vapen och konstvärk, som de
skapat. I en af dem stå deras hästar sofvande, men sadlade
till strid. De dödlige, som ödet medgifver att få träda in
i borgen, må akta sig att vidröra de sofvande, ty det straffas
med tvinsot.
118. Partifördelningen. Med Oden kvarstannade i
Asgard Thor, Tyr, Brage, Vidar, Vale och Forsete och bland
gudinnorna Skade. Frigg slöt sig till sin släkt, vanerna, och
följde dem. Fröja, Fröj, Svipdag och Ull likaledes. Så äfven
alla andra makter i Vanaheim och Alfheim utom Höner, som
fördenskull afsattes som herrskare i Vanaheim och
efterträddes af Lodur.
119. Asgard i vanernas händer. Efter en lång
belägring vardt Asgard eröfradt genom krigslist. Njords yxa
sprängde Asgardsportens lås, och vanernas stora krigarskara
strömmade in på det heliga området. Asarne borttågade
enligt Mimers råd, för att ingen af de för världsordningen
nödvändige gudarne skulle falla i inbördeskriget.
120. Ull förklarad en ny Oden. Vaner och alfer
beslöto, att en af dem hade att bära Odens namn och
mottaga de åt Oden af folken ägnade offren. Man hade att
därtill välja en gud, som ännu icke hade sitt särskilda kall
i världsstyrelsen och valde fördenskull Ull. Styrelseombytet
medförde ingen religionsförändring. Dock uppkommo nya
och mer fordrande åsikter om offren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
