Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fående, för att rikta tanken på arfvet efter henne,
är en usel son. Historien har fördenskull att hedra
de män, som icke ville förtvifla om frihetens sak,
utan hellre offrade sina egna lif än de ville se
frihetens lif offradt. Så uppfattade äfven Virgilius saken,
och därför har han också i sin Eneid rest ärestoder
åt namnen Brutus, Gracchus och Cato. Att han
därjämte rest en ärestod åt Augustus är mindre
inkon-sekvent än hvad man skulle vilja antaga. Det måste
hafva varit honom omöjligt att underskatta de
förmåner som Rom och med Rom hela den kända
världen njöt af den hvila, det lugn hans styrelse beredde
dem efter inbördeskrigens förfärliga skakningar. Och
när han trädde Augustus närmare och fick skåda in
i hans känslors och tankars värld, så fick skalden,
måhända till sin öfverraskning, erfara, att
envålds-härskaren i djupet af sitt bjärta hyste samma
sympatier och hyllade samma idealer som skalden själf.
I en karakteristik öfver kejsar Augustus har
jag sökt uppvisa det orimliga i antagandet, att den
tillgifvenhet han visade för de gamla republikanska
minnena, den aktsamhet och omsorg han ådagalade
i upprätthållandet af de kvarstående, om än endast
som tomma dekorationer kvarstående republikanska
statsinrättningarna, och de fruktlösa bemödanden han
gjorde att genom hvarjehanda lagar och reformer
återupplifva den gamla, med dessa statsinrättningar
sammanvuxna romaranden — att allt detta skulle
varit idel hyckleri, planmässigt fortsatt under en
regeringstid, som omfattade en hel människoålder.
Själf tänkte sig Augustus aldrig som den förste länken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
